Diagnoser som super power!

 

Pratar just nu med en god vän om hur mycket kompetens som förloras på hur skol och högskolesystemet är uppbyggt! Vi som är stigmatiserade med psykisk (o)hälsa har ofta en förmåga att se saker på ett djupare perspektiv, tex matematik och programmering. Omständigheterna gör det dock omöjligt för oss att ta några akademiska poäng. Det kan bara vara en sån sak som för mig att jag klarar inte av att laga mat. Mat är moment 22 för mig: Vem vaknar och är dödshungrig och orkar gå bära kassar med mat samt åka buss fram och tillbaka, göra matlistor, laga maten osv? Det är sådant som alla andra ”friska” människor planerat veckan innan. Men inte jag för jag klarar liksom inte av det som den geniala idioten som kan räkna primtal men inte knyta skorna.

Sånt som vanliga personer klarar av, tex ta högskolepoäng utan att förstå en jotta. Jag försökt studera men jag har nyss lärt mig översiktsläsa, för vi med aspis måste ha samtliga detaljer med i studierna, kan inte missa någon logisk detalj. Och alltså blir översiktsläsning rätt svårt, jag som har ”psykisk ohälsa” måste gå igenom vart enda logiska detalj i kurslitteraturen och få det 100% korrekt. Tänk vilken enorm kompetens det är att vara schitzofren och ha Aspbergers? Tänk om människor vore så fria i sinnet och gjorde sådant som de tycker är kul? Det är därför som jag har mycket entusiasm vid samtliga mina sysselsättningar nen folk kuvas att tänka på jobbet, den där feta bilen, handväskor från Louis Vuitton och en massa faktiskt rätt löjliga statusprylar. Som egentligen inte alltid ändå är så onödiga, jag har nämligen lagt märke till att om jag klär mig väl om jag behöver läggas in och gå till akuten, så går jag före i kön. De som är slitna och som verkligen skulle behövas tas omhand sitter där i timmar och väntar på ens tur. Tänk om min mamma inte sket pengar som hon gör och köpt en lägenhet för att investera i min hälsa. Det är inte samtligas morsor som köper Aromaterapi oljor, akupunkturnålar som jag använder på mig själv och diverse grejer som underlättar mitt liv som stigmatiserad med psykisk (o)hälsa? Hur skulle du överlevt liksom? Det är klart detta är en klassfråga. Det är en klassfråga att vara sjuk. Inte alla som har råd med att vara sjuka. Livet är allt cyniskt tycker jag.

 

Allmänt | |
Upp