Det var en tid då jag tillät mig att inte nyansera mina inlägg. Nu äger jag en halvstor halvkänd blogg, som jag tjänar lite pengar på, och pengar har blitvit lite småviktigt därför att jag upplever, och vet, att jag har valt att studera i mitt liv, istället för att som en vuxen människa, tjäna pengar, och då jag har bestämt mig för att inte ha någon avkomma, tappar jag liksom respekten lite mot mig själv, i tanken om att jag förtjänar pengar.

Minns dock, att det var rätt roligt. Jag kunde också ha såna inlägg med att vissa politiker såg ut som "pizzafaces". Bara för att de är så fula i det sättet politiker ju är. Och då länkade jag med en salami pizza bild, eller dylikt, och sade: "Jag pizzar dig". Hahaha. Minns också att jag hade flera andra olika typer av anekdoter, som tex den med tårtan, som någon gång har hamnat på knugens ansikte, och då sagt, "Jag tårtar dig". Och sånt.

Antar att jag har blivit vuxen. Trist dock om humorn dör. Så därför startade jag en medelmåttig tönt blogg: Riot Nails. lol Och idag, ploppade det bara ut en sån liten småkul, grej, där på facebook, och hade skrivit skitlångt, om hur mycket måsten, som måste existera i mina olika val av studier och framtid och känslan att sätta ord, på vad det är som gör att jag måste eller inte måste, välja än det ena än det andra, och rädsla för att göra rätt (om den egna självsabotören, ty oftast ligger det hos en själv, precis som min tonnårs frienemy sade), och slutade frasen med: "NÄ! Man måste fan inget! Därmed PASTA!" lol