Till minnet av Utöya!

Minnet av den 22 juli – varför demokratin måste försvaras:
Den 22 juli är en dag av sorg och eftertanke. Den påminner oss om vad hat, extremism och avhumanisering kan leda till. Den 22 juli 2011 mördades 77 människor i Norge när Anders Behring Breivik genomförde ett bombdåd i Oslo och därefter en massaker på Utøya. Offren var människor med drömmar, familjer och framtidsplaner. Deras liv togs ifrån dem av en gärningsman vars ideologi byggde på högerextremism, hat, rasism och en föreställning om att vissa människor var mindre värda än andra.

Att minnas den dagen handlar inte bara om att hedra offren. Det handlar också om att förstå hur extremistiska idéer kan växa fram och vilka konsekvenser de kan få om de inte bemöts med kunskap, demokrati och respekt för människovärdet.

Fascismen och nazismen bygger på föreställningen att människor har olika värde beroende på ursprung, etnicitet eller kultur. De förkastar den demokratiska principen om alla människors lika värde och ersätter den med auktoritärt styre, nationalism och uteslutning. Historien visar att sådana idéer inte stannar vid ord. När människor avhumaniseras blir det lättare att motivera diskriminering, förföljelse och i värsta fall våld.

Efter andra världskriget formulerades FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den första artikeln slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Modern forskning inom psykologi, sociologi och statsvetenskap visar också att samhällen där tilliten mellan människor är hög, där rättsstaten är stark och där minoriteters rättigheter skyddas, generellt är mer stabila, fredliga och ekonomiskt framgångsrika.

Sverige har under mer än hundra år utvecklats från ett fattigt klassamhälle till ett land med omfattande sociala reformer, allmän rösträtt och en stark välfärdsstat. Arbetarrörelsen, folkrörelserna och breda demokratiska reformer bidrog till att minska fattigdomen och skapa större möjligheter för människor oavsett bakgrund. Den historien visar att sammanhållning och inkludering kan vara en styrka.

Samtidigt är demokratin aldrig färdig. Rasism, antisemitism, islamofobi och andra former av diskriminering finns fortfarande i Sverige och i många andra länder. De måste bemötas genom utbildning, öppen debatt, rättssäkerhet och ett konsekvent försvar av de mänskliga rättigheterna. Det innebär också att kritiskt granska idéer och rörelser som bygger på att människor delas in i ”vi” och ”de”, samtidigt som man respekterar att människor i ett demokratiskt samhälle har olika politiska uppfattningar.

Att hedra offren från Utøya innebär därför mer än att minnas historien. Det innebär att försvara de värden som extremismen försökte krossa: demokrati, yttrandefrihet, rättsstat, solidaritet och övertygelsen om att varje människa har ett okränkbart värde.

Dessa nationalistiska strömningar, gör att nationalismen utarmar sig själva, de vill inte Sverige väl även om det kallas ”nationalism”. För mig är allemansrätten en av de mest grundläggande svenska traditionerna till exempel som nu riskerar att utarmas. Den bygger på tanken att naturen är en gemensam resurs som alla människor ska kunna ta del av med ansvar och hänsyn. Därför ser jag borttagandet av strandskyddet med oro. Jag befarar att ett svagare strandskydd på sikt kan minska allmänhetens och allemansrättens påbud till tillgång till stränder och natur, vilket skulle förändra en viktig del av det svenska kulturarvet. Och att utarma allemansrätten som är den svenska kärnan som nu SD så som aktivklubbar gärna arbetar emot från ett demokratiskt samhälle till fascism. Det är först när vi håller fast vid principer som demokrati och allemansrätten står för som dådet i Utøya – som jag upplever det – blir en tydlig våldtäkt på det mest svenskaste av det svenskaste som vi har. Nationalister vill inte Sverige och Norge väl. De vill utarma allt som vi byggt, tillsammans.
Att värna demokratin handlar inte bara om val och yttrandefrihet. Det handlar också om att bevara gemensamma värden som rättsstat, mänskliga rättigheter och det som skapar tillit mellan människor. För många svenskar är även allemansrätten en del av denna gemenskap – en påminnelse om att vissa värden delas av alla och inte enbart tillhör den som äger mest eller har störst makt. Om vi lyckas förstå det så kan vi då verkligen säga att vi har lärt oss något av historien.
Till den som förstår att man inte mördar, om du är kristen, jude eller palestinier. Ville jag berätta om presidenten i El Salvador Nayb Bukele, som förklarade något om mänskliga rättgheter som jag aldrig ens förstått, även om jag är människorrättsförsvarare: Man dödar inte helt enkelt. När ett land deltar i eller stödjer vapenexport som påverkar konflikter, blir det också ansvarigt för de konsekvenser som följer – exempelvis att människor tvingas fly. Om Sverige bidrar till väpnade konflikter genom vapenexport, är det rimligt att Sverige också tar ansvar för de flyktingar som konflikten skapar.
Det finns ett samband mellan att stödja krig ekonomiskt och att senare behöva hantera ökade flyktingströmmar – konsekvenserna kommer tillbaka. Ett land som tjänar på krig genom vapenexport behöver också vara berett att ta ansvar för de humanitära följderna, inklusive människor på flykt. Hur mer svart på vitt ska ni ha det?

Sedan när vidrigheternas gränser är nådda så går Tidö partister och gör aktieklipp på dagen innan vapenvilorna i Gaza. Om inte det är politisk vandel vad är det då inte? Det är ju inte första gången som Uffe Bluffe och Ebba Usch gör sig kända för skandaler. Vår nuvarande regering gör allting svårare för fred, integration, vädig och rättvis politik.
Tack för mig det är jag som är BlatteBella.Se
Bloggen ni älskar att hata och hatar att älska.
Tillbaka till toppen