Man är inte hycklare om man förstår den andres sätt och syn på saken. Jag tror inte att Svenskarna är så glada, i att höra: Du är rasist? Å andra sidan inte dumt att ta fram rasistkortet, när det finns rasism. Man kan inte bara tysta något, sen ska den tystnaden vara sann. Tyskarna höll tyst om att förintelsen skedde. Jag har då ägnat mig åt att verkligein förstå hur folk tänker. Varför finns det förintelseförnekare? Hur kan man säga att Sd är bästa ”miljöparti” när de inte har någon koll, alls, iaf inte med sina ”tekniska lösningar”. Det har jag skrivit om i min gamla blogg: www.zerowastemovement.se
Där i den bloggen är mina mera nyanserade artiklar. Jag lever och dör för mina artiklar inom klimatjobb, och pratar gärna vitt och brett om klimatet, som ligger mig närmast till hand, mera som en Gud. Vi är i himmelen, enligt Gud vet vad, så är planeten och livet här en underbar plats. Så varför ska vi missunna, varandra att gemensamt må bra? Gemenskapen förstörs, med Xenofoba tankar, och ja, jag har Xenofoba tankar med, snarare rädsla. Det är helt mänskligt. Jag var en mycket annorlunda tjej, tidigare i mitt liv, ingen förstod mig, jag förstod inte dem tillbaka, fram till jag kom fram till att man måste bara älska dem. Varför inte ge en hand tillbaka?
Visst är det hyckleri, om något att tex, kriga i våra breddgrader, isåfall finns det liksom en jävla anledning, till att jag är här och har flytt från länder, som Sverige, med krigs industrin, iallmänhet, är direkt kopplat till krig och mord? Vad är det för fel med att skriva, som säga, om det som är som det är? Visst gör det ont, i mig, när jag hör orden: ”Bella vi vill inte ha dig här?” Sedan när har alla varit så kärlekslösa, och hatar invandrare, för att vi oftast är lugna, coola, och egentligen obrydda. Lev livet obrydd, om Du går omkring och drunknar i känslor och tankar, det är direkt toxic. Må bra och va en glad, skit! Som jag. Måga säger också att jag är obrydd. Nje, det är inte så. Jag är brydd till tänderna, när det kommer till klimatet, och har slutit fred med min frienemy, hon vet också det finns ingen anledning att bråka, om vad?
Jag har egentligen inga ”fiender” och jag som vänster borde ha fattat detta, att folk väljer olika läger, till höger och vänster. Det slutar i meningslöst konfliktskapande retorik som: ”Jag har rätt & Du har fel!” Jag finner då ingen riktig semantik, eller aritmetik inom detta sätt att föra sig på. Det var också därför som jag tackade nej till ett politiskt parti, att delta i EU valet. De ville ha mig på en hög rang, det är ok men jag är en riktig människa, med riktiga åsikter? Vad skulle jag där i Brysselkål? De skulle bra bara mördat mig. Jag har civilkurage, även om det inte verkar så. Jag är rädd som en liten skit, precis som alla andra. Min bror blev slagen av min fina pappa Ricardo och jag, kunde inte förmå mig att stoppa honom, hur ska ett barn stoppa sin pappa från att slå och aga min finaste bror? Det kändes som att all civilkurage i hela världen, blev borttaget från mig. . . Ja livet kan vara fint, eller/och eländigt på samma gång. Det viktigaste är att förlåta. Jag förlåter, men jag glömmer inte. Katedralskolan, var mig en pers, jag borde vetat bättre, än att tro jag inte skulle bli utsatt för nazism. Att jag studerade klart är mig bara en jävla mirakel, något som kom från himmelriket: I andra ring satt jag och glodde i taket, i 2-3 veckor, min mamma gav mig soppa för att överleva. Sådan grov misshandel, psykisk misshandlad blev jag. Jag är inte ensam om det, men en sak har jag lärt mig: Livet händer. Jag tog tag i studierna, i tredje året, och studerade alltså 200% Fixade mina tentor från 2:a ring, och sen fixade jag tentorna på tredje årets kurser med. Är jag en hjälte? Ja det är klart som korvspad det är jag!
