När vi hade funnit ett hem att bo i så började livet som vanligt. Jag och min bror gick på en offentlig skola. Nu på 2000-tal, kom min bror Ricardo Guillén, att skriva ett inlägg på Facebook, som handlade om att jag jämnt, räddade honom från mobbare i 4:e och 5:e klass. Jag minns detta som igår, men hade glömt att min fina Rille också hade minnen om detta. När han sade, de mobbade honom, så gick jag direkt till deras klassrum och sa de fick sluta. De trodde verkligen inte att jag kunde karate, så de bar mig med ena ärmen, och benet, de bokstavligen bar mig och sa: ”Nu är du så kaxig att du ska gå till rektorn!”. Så jag tänkte: De bär mig till rektorn, ”Kommer aldrig att hända!” Så samtidigt som detta hände, kände jag en enorm urkraft, och helt enkelt gjorde mig fri, och gav dem ett regält kokt stryk. Allihopa. De fick stryk och minns bara för ögonblick till ögonblick, att helt plötsligt, stod jag i en ring av fega pojkar och jag sa: ”Kom igen då!” på ett väldigt starkt och hotfullt sätt. Ingen vågade. Året därpå, var jag kär i en kille med långt hår. Jag gick fram till honom och sa: ”Vad fin du är”. Han ga mig en fet smocka och sa: ”Är det Du som är så jäkla kaxig?” Jag gick bara hem. Hade fjärrilar, och kycklingar som ring ovanför mitt huvud. Inte visste jag att jag var så ökänd, eller kanske tom erkänd? Har ni också stått upp för någonting som ni ville försvara?