Jag ville berätta att jag har påbörjat, en session med en psykolog, och har pratat mycket om mina #metoo historier som jag varit med om. Bland annat kulturkrocken med Sverige, när jag blev sexuellt antastad i en vecka in i min Sverige resa, jag blev så besviken, jag kände mig sviken även om det inte var någons fel. Därför att jag flydde med min familj från krig, och längtade så enormt till att komma till Sverige. Det blev inte en särskilt tjusig entré om man säger så. Hur slipper man bli illa bemött när man är kvaddad från ett krig i land? Det säger ju sig självt, har ni Svenskar krigat i våra breddgrader så kommer erat krig skapa flyktingar, sen säger ni vi tar era jobb? Vi är luspanka, det är därför vi behöver jobba, eller varför inte ”rasistkortet”: Du tar samtliga våra bidrag, jo just det, ni gjorde mig arbetslös, så då tar jag bidrag? Hur ska ni ha det? På bussen är det ständig jävla djugeltelegraf: Fan antigen så älskar ni mig så ni fan fjäskar som idioter, eller så mobbar ni mig, hur fan ska ni ha det? En lite trevligare värld, vore bättre, dessutom åberopar jag lite kärlek och empati. Att politiker tycker ”det är en ok sak” att Dra åt helvette bidraget finns, är så skamlöst! Finns det inget stjärterum, så finns det inget hjärterum. Vad tycker Du? Så ska det väl inte sluta? Om det finns hjärterum, så finns de ju stjärterum? Vad tycker Du?