När vapen blir värdepapper – om det etiska haveriet i svensk politik
Det pågår ett krig. Människor flyr för sina liv. Sjukhus bombas, barn grävs fram ur ruiner, och humanitära organisationer larmar om kollektiva bestraffningar och systematiska övergrepp. I detta ögonblick, när världen ropar efter nedrustning och diplomati, avslöjas att en svensk EU-parlamentariker, Alice Teodorescu Måwe (KD), investerat pengar i företag vars teknologi och produkter används i just det kriget.
Enligt granskningar från bland annat Dagens ETC och Aftonbladet har Teodorescu Måwe under våren 2025 köpt aktier i tre bolag inom försvarsindustrin: tyska Rheinmetall och Hensoldt, samt svenska Saab. Två av dessa har direkt samarbete med israeliska företag inom vapenproduktion. Det är inte en hypotetisk koppling – det handlar om artillerisystem, drönare och radarsystem som har dokumenterad användning i Gazakonflikten.
Detta är inte bara ett uttryck för politisk cynism. Det är ett moraliskt haveri.
En kall investering i ett brinnande inferno
Investeringarna skedde kort efter att en vapenvila i Gaza brutits. Bara veckor senare hade Rheinmetalls aktie stigit med över 20 %. Det väcker oundvikliga frågor: Är detta ett sammanträffande? Eller är det ett exempel på hur krigets mekanik nu integrerats i portföljer och placeringsstrategier – även hos dem som är satta att företräda fred, säkerhet och mänskliga rättigheter i EU:s namn?
Teodorescu Måwe har, via sin pressekreterare, kallat investeringarna ”långsiktiga”. Hon har inte sålt aktierna och menar att allt är rapporterat enligt gällande EU-regler. Men det räcker inte att följa reglerna när de reglerna i sig är otillräckliga. Det är tillåtet – ja, lagligt – men det gör det inte rätt.
När lagen tiger, måste samvetet tala
Formellt har hon inte brutit mot svensk lag. Den nya FDI-lagen från december 2023, som syftar till att hindra utländska aktörer från att ta kontroll över svensk skyddsvärd infrastruktur, omfattar inte svenska politiker som investerar i utländska krigsindustrier. Inga bevis finns för insiderhandel. Men när politiker gör privata vinstintressen av de krig de samtidigt har mandat att påverka i parlamentariska sammanhang, uppstår en djup och farlig intressekonflikt.
Vi har sett denna glidning förr – hur gränsen mellan offentlig tjänst och privata intressen suddas ut. Men här handlar det inte om konsultarvoden eller fastighetsköp. Det handlar om krig. Om död. Om människoliv som prisas i börspoäng.
Politikens förtroende står på spel
Att en representant för ett svenskt riksdagsparti väljer att spekulera i vapenföretag samtidigt som dessa produkter används i ett av världens mest brutala militära angrepp – det borde skaka om varje medborgares förtroende för det demokratiska uppdraget.
Det borde föranleda intern självrannsakan inom Kristdemokraterna. Det borde kräva ett regelverk som inte bara reglerar ekonomi, utan etik. För vad händer när folkets företrädare tjänar pengar på våldet de borde bekämpa?
Krig är inte en affärsmöjlighet
Krig är inte ett tillfälle att växa sin aktieportfölj. Det är inte en möjlighet att dra nytta av globala tragedier. Krig är alltid ett misslyckande – för diplomatin, för mänskligheten och för de politiska system som ska förebygga det. Att agera som om det vore ett investeringsfönster är ovärdigt, skamligt och djupt inhumant.
Denna fråga är inte partipolitisk. Den är mänsklig. Den rör vår gemensamma moral och vår demokratiska självbild. När förtroendevalda agerar som krigsprofitörer urholkas det offentliga rummet. Och då är det inte bara Gazas invånare som förlorar. Det är vi alla.