Ville berätta om min mamma, min mamma kom till Lund 1992 och hon blev tvungen att gå i gråt som ett barn ty hon sabbade antagningstentan till utrikesakademiker på Lunds Universitet. Så hon gick till Domkyrkan och grät. Och hon grät och hon grät. Roberto jobbade där som vaktmästare, före han gick i pension, och tröstade min fina mamma. Roberto jobbar kvar, även om han inte är anställd, Roberto går nämligen fortfarande till kyrkan. Men han sade till henne den hösten: Du fixar tentan nästa år. En vän till mamma sade: Nä jag har försökt 5 gånger, Du kommer aldrig klara det! Men hon fixade tentan och pluggade svenska som fan året därpå! År 2018 kom hon ut från Domkyrkan igen, med sin stolta PHD hatt, inom Pedagogik. Tillsammans med de övriga hattarna. Och vi reste till vackra Italien för att fira, med min mammas man. Jag är så jäkla stolt över min mamma så jag måste gråta av lycka. Ingen ger dig cred för hur mycket Du jobbar. Samtliga ser hur bra du har det, men hur lyckades du åstadkomma det? Det är ingen som ser hur mycket du sliter, för du vill ha en stadig ekonomi. Jag kämpar för att bli ekonomiskt oberoende, pga att jag har ekonomiskt beroendeskap av mina föräldrar. Så om min mamma kan så kan jag. Jag älskar henne så himla mycket, jag vet hon inte vill synas i sociala medier, men blev tvungen att berätta om hennes Vini Vidi Vici historia på Domkyrkan i Lund. Så min största dröm vore att bli eko ingenjör för hållbar utveckling, vad hindrar mig? Vad hindrar dig i ditt liv? Jag vill gärna höra, vilka är dina mål och möjligheter? Varför sitter Du fast?