När man inte ens vet vem man är?

Jag förstår mig inte på kärlek. Ni vet när man är så blond så man inte ens själv vet vem man är. Asså nu i dessa tider, gäller det att välja läger, läger? Varför? Är folk seriöst så dumma i huvudet att man väljer läger? Det är alltid någon annans strid som soldater tar? Det är alltid någon despot (Min egen interna despotfan inom mig säger despotiskt: Jag uppmanar samtliga att lyda detta: Sluta lyda order. Lyd det! Lyyyyyyd att inte lyda era motherfuckers! Lyd.) som bestämmer. Det är alltid de fattiga fotfolket, som får tjäna den miljarder som de rika tjuvar åt sig. Jag menar så dum är jag inte ens själv, att jag väljer min älskades fiender som ”läger”? Vad nu läger innebär, och jag kunde inte säga det bättre än Mahatma Ghandi: Det är i ett krig både offren som förrövare som mår dåligt. Till slut är vi inte så olika. Bara för att man vet saker, betyder inte att man är skyldig. Jo han har varit skyldig att råna mitt hjärta. Som tur är är han en mera kommunistic jävla viking, än självaste Che Gue Vara. Jag ger honom allt jag kan, men är så otillräcklig. Jag känner mig otillräcklig. Yes. Där har vi det. Det är därför som vissa teckningar förekommer flera gånger. Ja ja. Nu vet ni det. Jag vill ha min finaste Johan. Jo, han är het. Jag älskar honom. Min fina Vikinjävel . . . !