Jag funderar allvarligt på att skriva en bok, med innehåll som detta.
Ska den heta Gubbslem & Fittstim eller Fittstim & Gubbslem?
När man varit med i krig, och de bombat huvudet av en i ett krig, så har man liksom inte lust att gå på dejt med några vidriga marinsoldater. Jag var med om detta i skönhetskolan, med betoning på hets. CIDESCO – Kosmetologskolen, i Köpenhamn består av sjukt ytliga, jävla bitches from hell. Inte tänkte jag jag inte skulle få jobb som kosmetolog, inte trodde jag jag skulle bli mobbad. Som när min bästis M, berättade om en Hitler brud, som mobbade henne på sin arbetsplats, men tänk dig den typen av Hitler brudar, som henne fast 200 stycken till av den typen. Jag blev mobbad av elever, jag blev mobbad av potentiella kunder, jag blev mobbad av rektorn som sade jag var konstig, och jag blev mobbad av lärarna. En vecka bestämde jag mig för att spela spelet, och jag gick fram till översta hönset och fjäskade som fan: Hon hade snygga nit skor/stövlar från Aldos på Ströget, vad hände? Jo. Mobbingen slutade och upphörde under några veckor. Jag trodde jag var fit for fight. Det var jag också. En gång sade rektorn att vi skulle suga kuk av ett gäng amerikanska marinsoldater, ja de har ju verkligen fått fitta, i mitt hemland, när de våldtog kvinnor och brände byar. Så gissa hur äcklad jag kände mig?
Vi skulle escortera dem. Ja. Så gör ju luder. Vi satt och vänta de i vänthallen, när det blev ens tur att jobba i kundkliniken, som vi hade praktiken på. Vi satt i väntrummet, och pratade. De pratade om vilka papiljotter, de skulle eller inte skulle ha på mötet, med bödlarna från USA. Marinsoldater. My ass. Jag skrev nånting i bloggen att de var horor. Fick ta det tillbaka, men jag anser fortfarande de är luder. Morgonen kl 06:00 kommer jag in på skolan, redo för fight, och lära mig saker. Inte fan kommer rektorn, med en bunt papper och har skrivit ut hela min jävla
blogg. Hon sa: ”Vad är detta?”.
Detta var min Beauty School Dropout. Vi hade ett möte på ungefär 55 minuter om hur värdelös och äcklig jag var, och de pratade till höger och vänster om hur oanständig jag är, osv vem bryr sig. Jag fick prata, till sista 5 minuterna, och jag tänkte för mig själv: ”Vilka jävla idioter”. Min själ skrattade innerligt, och jag började böla som på beställning, och sa: ”De har våldtagit våra kvinnor. De har mördat våra kusiner. De har flygit och bombat” osv. Gissa hur jag lyste upp i mitt egna inre. Min själ skrattade mera än en fri fågel. De sade ingenting, alla tappade hakan, de hade ingenting att komma med.
En gång på pendeltåget, satt jag och skulle som vanligt pendla till Köpenhamn från Lund. Satt där som vanligt, varav att en snäll tjej från Kosmetologskolen, som också pendlade men från Malmö, frågade något så betydelselöst som en morgonhälsning: ”Hur mår du?”. Hur mår du? Kan du tänka dig. Så enkelt men inte simpelt, jag började storgråta. Jag mådde verkligen inte bra. Jag grät som ett barn, så mycket kan mobbing skada en. Jag hoppade av i Örestad, vände om och satte inte en fot i den skolan mera. Systematisk mobbing och kvinnligt psykiskt våld som ingen kan ta på, är inte min cup of tea.
Jag har stor avsky mot mobbing, mobbing gjort av kvinnor från kvinnor till kvinnor, gör det en till misogyn? Det är en definitionsfråga egentligen, vem är mera misogyn, om man hatar andra kvinnor och mobbar dem, bara för att de är bättre? Är man misogyn för att man inte försvarar kvinnors mobbing och psykiska våld, våld som ingen kan ta på som de kommer undan med? Så nä. Dessa skräcködlor har ingenting att hålla emot mig. De har ingen hållhake. Hönsgård. Det är vad den skolan var, en hönsgård. Den här videon beskriver precis hur jag känner inför smink och kosmetika:
s